älska mig igen...

Hur kan man tro på evig kärlek utan att tro på evig olycka genom senare enkelriktad kärlek?

Jag trodde att de värsta nätterna hade passerat mitt liv redan. Där hade jag fel. I över ett år har jag haft sömnsvårigheter nu. Det jag fick veta igår har gjort det mångdubbelt värre. Ingenting verkar viktigt eller ens värt en tanke. Jag måste tvinga i mig mat för att inte kollapsa av näringsbrist. Bryr du dig verkligen inte om mig mer än att är någon man ska strunta i? Om detta ändå kunde vara fysisk smärta istället för psykisk hade jag klarat mig. Nu vet jag inte hur det kommer att sluta för min del.

www.myspace.com/lasselindh

Jag tror han har spionerat på mig.

Du finns överallt och samtidigt ingenstans. Jag kan inte kolla på någon musikkanal då det finns en sångare med samma smeknamn som du har, jag kan inte kolla på mitt favorithockeylag då lagkaptenen har samma efternamn som du. Jag ser dig överallt på stan och i skolan, alla ställen vi varit tillsammans smärtar mig. Jag kan inte använda mina kläder, jag ser då min t-shirt som du alltid sov i.

Jag kan inte tänka klart, du kommer alltid förbiflygandes på ett eller annat sätt. Jag kan inte gå på krogen, där finns för många minnen, jag kan inte ens stänga in mig i min lägenhet, du är alltid i mina tankar.

Det som är värst nu är att du verkar så oberörd av att det tagit slut. Du fortsätter med ditt positiva och glada humör, det jag älskar så högt. Det smärtar mig och får mig att sörja dig starkare och intensivare än tidigare. Inte en tår har jag fått se, det har mångdubblat mina.

Kärlek tomhet och psykisk samt fysiskt illamående fick mig att gå tidigare från festen. Jag klarade inte av att se dig ha så roligt utan mig. Som om du så lätt kommit över vårat förhållande. Jag vet inte hur du mår men jag hoppas att du mår lite dåligt samtidigt som jag alltid vill att du ska må bra. Varför kan inte allt bli som innan jul? Då hade jag allt, nu har jag ingenting av värde...

En dag kanske jag kommer över dig. Den dagen kommer jag fortfarande ha dig närmast mig. Men nu känns den dagen overklig och som minne av dig bär jag nu på två brustna hjärtan, ett inom mig och ett ytligt.

Jag känner att jag saknar dig som mest när jag nyligen har sett dig. Jag vill bara gå fram och krama dig när jag ser dig. Men jag vågar inte, jag vet inte vart gränserna går längre. Jag blir stum när jag är i din närhet av samma orsak. Jag vet vad jag vill prata om men det känns så fel när vi inte är ensamma med varandra. Jag vill bara att du ska veta hur ont det gör i mig. Av saknad till dig.

Jag ser dig, jag känner dig. Jag mår bra samtidigt som jag mår dåligt. Jag vill ha dig här hos mig.

Utan dig är jag tom. Jag har aldrig mått så dåligt som denna månaden. Allt annat är meningslöst.

Jag vill krama dig, bara hålla om dig, känna din närhet. Det är enbart din närhet som kan rädda mig nu...